Förr - nu
Ja, det kommer ju en del inlägg nu i början, med presentationer och lite sådär och lite extra bilder, hoppas ni står ut bara!
Tänkte berätta lite om hur Idde har varit sedan han kom hit till Bollerup så att ni förstår lite bättre ifall jag skriver något. ^^
I början var han duktig men även försiktig eftersom han var ju på en helt ny plats och nya hästar och miljö mm. Jag kände ju inte heller honom riktigt så de första ridpassen var mest att försöka lära känna honom (hade bara provridit honom 3 ggr innan) så de blev rätt så försiktiga och lugna. Sen när vi hade börjat lära känna varandra lite bättre så hoppade jag med några andra så började han spänna sig som bara den och studsa och ha sig, jättespänd och nervös precis som om han trodde att jag skulle döda honom. Framförallt vid galoppfattningar höll han på. Det var mest vid hoppningen men även dressyren men dock inte lika mycket. Sen testade jag massa olika saker, red på hackamore, barbacka, longerade, skrittade ut, och allt utom att hoppa så mycket. Det fortsatte fortfarande men inte alls lika mycket. Trodde först att det var bettet han inte trivdes med men ibland gick han hur bra som helst så jag uteslöt det. Kände på hans rygg, han reagerade inte på något så han hade förmodligen inte ont. Sakta men säkert och lite med Fridas hjälp så blev det mindre och mindre studsningar. Funderade ett tag på att lämna tillbaka honom men glad att jag inte gjorde det! Sen för ett ridpass för ca. 2 veckor sedan tror jag att det var, så bara släppte allt. Han gick klockrent sen i 4 dagar dressyr, hoppade i måndags (ni ser filmen), inga som helst problem. Då var jag glad om jag satte en galoppfattning utan att han började studa. Igår gjorde jag 10 st och alla satt klockrent. Han litar nog mer på mig nu att jag inte tänker döda honom utan nu slappnar han av hela tiden, till och med i galoppen och är inte spänd överhuvudtaget.
Innan var han även spänd när jag red och gick med huvudet bland molnen hela tiden. Tänkte kanske att man kunde ta en gummisnodd eller en graman bara så han kom ner, annars skulle jag aldrig vilja rida med den typen av hjälptyglar. Ännu en gång glad att jag inte gjorde det för nu söker han sig neråt och tar bättre stöd på bettet i ALLA gångarter helt av sig själv. Påstår inte att det är någon grand prix nivå men det går framåt. Jag behövde bara hitta knapparna! Vi behövde bara lite mer tid tillsammans och att lära mig hitta honom och det känns som att vi är helt på rätt spår nu.
Nu låter denna historian helt dramatisk men det är inte så farligt, det är inget stort problem om ni förstår vad jag menar, bara en liten svacka i ridningen antagligen. Försöker bara undvika att hoppa med andra hästar då han blir mer stressad, tills han litar lite mer på mig. Så nu ska vi hoppa idag igen och hoppas att det går lika bra, vilket jag absolut tror och hoppas! :D
Var kanske lite otydlig i texten menmen, hoppas ni fattade i alla fall om ni nu orkade läsa hela! :)
Skillnadsbild, ni kanske inte ser så mycket men det gör jag och det är det viktigaste nu tycker jag. Vänster bild är från provridningen i somras, höger bild från imåndags. Vänster bild är han spänd i hela nacken och min sits är rent katastrofal, ingen som helst kontakt med honom och han spänner sig. Höger bild har jag en mycket bättre sits, han söker sig framåt och jag har bättre kontakt med honom och då får han även ett avslappnat steg. Syns inte så mycket över en bild men jag känner skillnaden och det är det som räknas. Tycker ändå man ser rätt så tydligt. :)
Tänkte berätta lite om hur Idde har varit sedan han kom hit till Bollerup så att ni förstår lite bättre ifall jag skriver något. ^^
I början var han duktig men även försiktig eftersom han var ju på en helt ny plats och nya hästar och miljö mm. Jag kände ju inte heller honom riktigt så de första ridpassen var mest att försöka lära känna honom (hade bara provridit honom 3 ggr innan) så de blev rätt så försiktiga och lugna. Sen när vi hade börjat lära känna varandra lite bättre så hoppade jag med några andra så började han spänna sig som bara den och studsa och ha sig, jättespänd och nervös precis som om han trodde att jag skulle döda honom. Framförallt vid galoppfattningar höll han på. Det var mest vid hoppningen men även dressyren men dock inte lika mycket. Sen testade jag massa olika saker, red på hackamore, barbacka, longerade, skrittade ut, och allt utom att hoppa så mycket. Det fortsatte fortfarande men inte alls lika mycket. Trodde först att det var bettet han inte trivdes med men ibland gick han hur bra som helst så jag uteslöt det. Kände på hans rygg, han reagerade inte på något så han hade förmodligen inte ont. Sakta men säkert och lite med Fridas hjälp så blev det mindre och mindre studsningar. Funderade ett tag på att lämna tillbaka honom men glad att jag inte gjorde det! Sen för ett ridpass för ca. 2 veckor sedan tror jag att det var, så bara släppte allt. Han gick klockrent sen i 4 dagar dressyr, hoppade i måndags (ni ser filmen), inga som helst problem. Då var jag glad om jag satte en galoppfattning utan att han började studa. Igår gjorde jag 10 st och alla satt klockrent. Han litar nog mer på mig nu att jag inte tänker döda honom utan nu slappnar han av hela tiden, till och med i galoppen och är inte spänd överhuvudtaget.
Innan var han även spänd när jag red och gick med huvudet bland molnen hela tiden. Tänkte kanske att man kunde ta en gummisnodd eller en graman bara så han kom ner, annars skulle jag aldrig vilja rida med den typen av hjälptyglar. Ännu en gång glad att jag inte gjorde det för nu söker han sig neråt och tar bättre stöd på bettet i ALLA gångarter helt av sig själv. Påstår inte att det är någon grand prix nivå men det går framåt. Jag behövde bara hitta knapparna! Vi behövde bara lite mer tid tillsammans och att lära mig hitta honom och det känns som att vi är helt på rätt spår nu.
Nu låter denna historian helt dramatisk men det är inte så farligt, det är inget stort problem om ni förstår vad jag menar, bara en liten svacka i ridningen antagligen. Försöker bara undvika att hoppa med andra hästar då han blir mer stressad, tills han litar lite mer på mig. Så nu ska vi hoppa idag igen och hoppas att det går lika bra, vilket jag absolut tror och hoppas! :D
Var kanske lite otydlig i texten menmen, hoppas ni fattade i alla fall om ni nu orkade läsa hela! :)
Skillnadsbild, ni kanske inte ser så mycket men det gör jag och det är det viktigaste nu tycker jag. Vänster bild är från provridningen i somras, höger bild från imåndags. Vänster bild är han spänd i hela nacken och min sits är rent katastrofal, ingen som helst kontakt med honom och han spänner sig. Höger bild har jag en mycket bättre sits, han söker sig framåt och jag har bättre kontakt med honom och då får han även ett avslappnat steg. Syns inte så mycket över en bild men jag känner skillnaden och det är det som räknas. Tycker ändå man ser rätt så tydligt. :)
Kommentarer
Trackback